Teknik i förskola och skola

Har på förskolan funnit otroligt mycket teknik men förskollärarna var nästan lite bekymrade när jag kom och de menade på att de inte alls hade så mycket teknik att visa men som sagt jag fann massvis. Konstruktionsmaterial som Mecano och Lego, klossar och kaplastavar. Overheadapparat, verktyg, hiss och toalett är ytterligare teknik som barnen använder och som underlättar vardagen. Jag upptäckte snabbt att lärarna förknippade teknik med elektriska prylar som dator, kopiator och mobiltelefon. Att gungbrädan, cykeln, spaden, krattan ute på gården eller att besticken vid lunchen var teknik var främmande för dem. Något som jag verkligen skall ta fasta på när jag börjar arbeta är att försöka laga trasiga föremål tillsammans med barnen istället för att ringa till vaktmästaren. Ginner (2009-03-26) menar att man måste kunna navigera sig i sin tekniska vardag och utveckla förmågan att laga istället för att köpa nytt. Ett bord som är lite vingligt kan snabbt och enkelt åtgärdas genom att man drar åt muttrarna. Detta ger ett magnifikt tillfälle för barnen att prova olika verktyg och som leder till teknisk kompetens. Miljöaspekten är dessutom en stor del i detta som kan diskuteras med barnen, att återanvända kontra slänga.

På skolan jag varit fanns ingen ordentlig arbetsplan för teknik, den var under revidering. Den teknik som läraren uttryckte att eleverna hade i skolan var att i år fem plocka isär en elektronisk pryl och undersöka den för att sedan skruva ihop den igen och få den att fungera. I klassen används ofta datorn som hjälpmedel och läraren använder ofta projektor, men att lamporna, strömbrytarna, pennorna, gångjärnen i dörren och till bänklocket är teknik är knappast föremål för samtal i vardagen. Har igen talat om för eleverna eller läraren att detta är teknik är det heller inte så lätt att veta det! Tekniken har liksom serverats dem från att eleverna var små och de har inte känt till ett samhälle utan den teknik som finns idag. Kanske är tekniken så vardaglig att den i elevernas ögon inte ses som en förmån utan är istället en självklarhet?

Ginner och Mattson (2007) menar att; blir eleverna tidigt bekanta med tekniken, genom att de får lära sig hur den fungerar, kan man motverka en klyfta mellan allmänhet och experter. De skriver också hur viktigt det är att handleda barn och elever så att de utvecklar teknisk handlingsberedskap, då de som äldre förväntas ha förståelse och kompetens kring tekniken i vårt samhälle. Får barnen en tidig grund, där man behandlar det mest basala inom tekniken tror jag på en ökad förståelse och intresse för tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Därför anser jag att det är otroligt viktigt att man som lärare, tidigt förklarar för barnen och eleverna vad teknik är, hur den används och hur den uppkom. Vi måste vara dörröppnare som Klaar (2009-01-30) utryckte sig, måla teknikdörren och dekorera den vackert för att barnen skall låta sig bjudas in.

Experiment i förskola
Jag har nu genomfört experimentet i förskolan. Frågan var Varför rinner vattnet i en bäck? Jag hade femåringarna och denna dag var de fyra stycken. Två pojkar och två flickor vilket passade utmärkt för att lösa uppgiften att få vattnet att rinna eftersom de då kunde samarbeta.
Jag började med att läsa sagan ”Puh uppfinner en lek” som var omskriven. Eftersom det var ett tag sedan jag var på förskolan för att ta reda på barnens förkunskaper fick jag repetera en del och se om de kom ihåg vad vi hade pratat om förra gången jag var där. Barnen hade svårt att sitta still när jag läste sagan så jag fick förkorta den lite. Min tanke under läsestunden var att barnen inte fick in den information som gavs i sagan. Min tanke visade sig ha rätt när barnen skulle utföra experimentet.
När jag kom till förskolan upptäckte jag att jag hade glömt vattenhjulet hemma. Jag fick snabbt tänka om. Eftersom vi inte nämnde något om ett vattenhjul (sandkvarnen) i sagan så tyckte jag att det inte gjorde något. Jag ställde en tom hink och två hinkar med vatten i cirka en meter ifrån den tomma samt en tom bägare och rännor som barnen skulle bygga ihop för att sedan ösa vattnet i.
Denna dag öste regnet ner vilket var tur i oturen. Eftersom det var vattenexperiment vi skulle genomföra så gjorde det inte så mycket att det var blöt även om det hade varit trevligare med sol. Det som var bra med regnet var att det hade bildats vattenpölar på marken. Därför började jag med att fråga om varför det var vattenpölar på vissa ställen bara. En flicka svarade ganska snabbt att det var för att marken lutade. Jag tänkte att det blir inget problem för henne att lösa experimentet.
Jag talade om för barnen att de skulle få vatten i den tomma hinken utan att lyfta någon av hinkarna. Ett barn svarade snabbt att då kan vi hämta vatten i en kran. Smart men det var ju inte tanken. Jag talade om att de fick använda den tomma bägaren att förflytta vattnet med men de var tvungna att använda rännorna. En pojke tog snabbt kommandot att bygga ihop rännorna med hjälp av den andra pojken. Flickorna stod mest och tittade på. När pojkarna hade byggt ihop rännorna kom den ena pojken på att om man lade den tomma hinken ner så kunde man få in vatten i hinken. Jag kunde inte vara tyst där så jag påpekade att hinken skulle stå där den stod. Då kom den andra pojken på att om man lade rännan på den tomma hinken och hällde vatten men vattnet rann ut från fel håll. Pojkarna började hålla upp rännan men det gick inte att bara vara två. Jag sa till flickorna att de fick hjälpa pojkarna vilket de också gjorde. Till slut kom barnen på att de var tvungna att lyfta så att det blev en lutning och då rann vattnet ner i hinken. Jag som trodde att flickan som hade sagt att marken lutade skulle komma på hur de skulle göra var den som var minst aktiv. Jag tolkar det som att antingen kände hon sig överkörd över pojkarna så hon inte kände sig delaktig eller så kunde hon inte se sambandet att rännan också behövde en lutning.
Min slutsats efter att observerat barnen under experimentets gång var att de inte använde sig av sagan. Även om jag försökte flera gånger att påminna barnen om vad det var Kristoffer Robin hade berättat för Nalle Puh. Barnen kunde i alla fall redogöra för att de var tvungna att lyfta upp röret för att vattnet skulle rinna ner i rännan.

Experimentet i skolan
Experimentet i skolan startade med att jag läste Nalle Puh- sagan för eleverna. Denna saga är lite mer avancerad än den sagan som lästes i förskolan. Eftersom begreppen läges- och rörelseenergi förklaras. Jag hade två grupper med fyra elever i varje grupp. Grupperna bestod av två pojkar och två flickor. Vi samlades ute på gården där jag hade ställt upp två hinkar med vatten i, rännor (både raka och böjda), vattenhjul samt en bägare. I vattenhjulet satt en liten duplogubbe som skulle åka upp när vattenhjulet började röra på sig. Jag gav samma instruktioner som i förskolan, att de inte fick flytta på något förutom rännorna. Bägaren skulle de ha för att få vattnet i bägaren. Eleverna hade inga problem med att få duplogubben att åka upp. Första gruppen använde sig av bara de raka medan den andra gruppen använde sig av både raka och böjda. Precis som i förskolan var det pojkarna som tog initiativet att bygga ihop rännorna. Men pojkarna sa till flickorna att de fick hjälpa till att hålla när de skulle fylla på med vatten. Bägge grupperna kunde redogöra för vad rörelse- och lägesenergi var samt att det krävdes en lutning för att vattnet skulle börja rinna och att duplogubben skulle åka upp. Ett lyckat experiment!

Balthazar 29/4
Mina förväntningar på Balthazar var stora då jag hade hört så mycket bra om detta science center. Det var med stor nyfikenhet som jag åkte dit. När vi kom dit blev vi varmt mottagna av personalen som berättade lite om Balthazar och vad deras arbete gick ut på. Den dagen som vi var där var det sammanlagt fyra grupper med barn/ elever som skulle dit, tre grupper på förmiddagen och en grupp på eftermiddagen.
Första gruppen som kom dit skulle arbeta med energi. Vi fick börja med att se en kort pjäs om varför man behöver äta och sova. Sedan gick personalen igenom att det finns sex olika energiformer bland annat rörelseenergi och lägesenergi vilket intresserade mig eftersom vårt experiment handlade om det.
Nästa grupp som kom var en förskolegrupp de fick en genomgång av vatten och att varmt vatten är lättare än kallt vatten. Sedan fick de röra sig fritt och prova på alla skojiga saker som fanns att prova.
Den tredje gruppen som var där skulle få ett ägg att falla utan att gå sönder. De fick bygga en konstruktion för att få ägget att hålla.
Efter lunch blev det skådespeleri igen i form av Aristoteles, Galileo Galilei och Armstrong. Gruppen som var där hade rymden som tema och vi fick se ett utsökt skådespeleri. Efter det fick barnen och vi göra rymdraketer som de sedan fick prova på en uppskjutningsramp.
Vi hade turen att få se flera olika sorters ämnesområden och fick även själva prova på de olika stationerna. Det blev mycket skratt denna dag. Trött och glad kunde jag konstatera att det är väl värt ett besök. Synd bara att dagen gick så fort. Längtar efter att min son på två och ett halvt ska bli större så jag kan ta med honom dit.

Teknik i skolan
Jag har inte sett så mycket teknik när jag har varit ute på fältstudier. Den teknik jag har sett är datorn som används till matteprogram och för läs och skrivinlärning. Eleverna använder även tekniska saker varje dag i form av pennor, saxar och dylikt men jag tror inte det synliggörs för eleverna att det är teknik. När man börjar i År 3 får man ha slöjd och där används det en del teknik som sågar, hammare och borrar mm. Även på idrott används det en del teknik då tänker jag på bommar, romerska ringar och trapetser och andra redskap. När jag samtalade med lärarna om hur de arbetade med teknik berättade de att man arbetade kanske inte så mycket med teknik som man borde. Det som de berättade om var att de hade Balthazar lådorna och de användes på elevens val. År 4- 6 har varje år en temadag för eleverna. Var tredje år har de långrullet, långflyget och höjdfallet. De byter inriktning varje år. Det går ut på att eleverna blir indelade parvis och ska tillsammans konstruera en farkost eller fordon som kan rulla långt, flyga så långt som möjligt eller få ett ägg falla ifrån luften utan att gå sönder. Dagen avslutas med att alla får prova om deras farkoster håller och man tävlar vilken som kommer längst. Ett roligt temaarbete som kräver bra idéer och samarbete från eleverna.
Jag tror att har inte pedagogen ett intresse för teknik så försvinner det i undervisningen. Arbetar man med de lägre åldrarna är det nog lätt att man lägger all sin tid på läs och skrivutveckling hos barnen istället. Vilket i och för sig är viktigt. Det blir först när eleverna blir äldre som det läggs mer vikt på att få in ämnet teknik i undervisningen. Kan det bero på att det finns fler manliga lärare i högre åldrar?

Teknik i förskolan
Precis som i skolan har jag inte varit med om något arbete där de arbetar med teknik.
I förskolan omges barnen av teknik i form av lego, duplo, klossar och andra leksaker. När barnen är ute använder de cyklar, grävskopor och gungor. Jag skulle vilja kalla det omedveten teknik som finns i barnens vardag och som pedagoger inte tänker på att det finns och kan förklara för barnen hur de är konstruerade. Det blir först när barnen själva frågar men gör de det när ingen vuxen synliggör tekniken runt omkring dem? En annan sak jag har lagt märke till är att det oftast pojkarna som sitter med lego, klossar och som faktiskt använder cyklarna mest. Vad beror det på? Jag tror att som pedagog har vi ett stort arbete med att få flickorna att använda dessa saker också.
En rolig sak som personalen har tillverkat tillsammans med föräldrar som kanske inte har så mycket med teknik att göra men som jag ändå vill berätta om är en pilkoja. Pilkojan är tillverkad av grenar/pinnar från ett pilträd. Dessa har de satt i marken som en cirkel och bundit samman. På våren och sommaren växer det ut blad som tillsammans gör att det blir som en koja att gömma sig i eller leka. Är det inte teknik så är det i alla fall naturvetenskap på hög nivå. I denna koja kan man sitta och prata om fotosyntes med barnen. Mysigt!

Diskussionsseminaríum kring arbetsplaner 090505

De flesta av våra skolor har diffusa mål som vi anser är svåra att utvärdera. Många av skolorna håller för tillfället på med en uppdatering av sina arbetsplaner och på flera ställen är det tur. Vi uppmärksammade även att det finns personal på skolorna som inte har någon inblick i arbetsplanerna och vet var de finns. På en av våra skolor är det en lärare som genom lärarlyftet gör en fördjupning i teknik och ska sedan ha ansvaret för det ämnet på sin skola. Som Andersson (2008) skriver så är det viktigt med en progression i arbetsplanerna och på de två arbetsplaner som vi i vår grupp ansåg bra och tydliga kunde vi tydligt se progressionen. Vi märker av att tyngdpunkten med arbetet/undervisningen i skolan ligger på svenska och matematik och alltför ofta blir naturkunskapen lidande i tid och planering. Naturkunskapen syns alltmer som tema vid ett tillfälle i veckan. I samtliga våra arbetsplaner syns det att det finns ett stöd i styrdokumenten men som sagt med mer eller mindre nedbrutna mål. Förslag på olika strategier och utvärdering finns endast i någon arbetsplan.

I förskolorna är arbetsplanerna ”osynliga”. Några förskolor menar att de finns i huvudet och att det går lite på rutin. Där emot finns verksamhetsplanerna där några förskolor nämner arbetet med naturvetenskapliga frågor. Verksamhetsplanerna innehåller Lpfö:s mål att sträva mot när det gäller naturkunskap och teknik. Alla förskolorna gör regelbundna besök i naturen, de genomför experiment och någon förskola har även kompost där barnen får vara delaktiga i processen. De populära ”Balthazarlådorna” är ett väl använt material i förskolorna och de är väldigt populära hos så väl barn som vuxna. På någon förskola använder de sig av friluftsfrämjandets Skogsknopp, Skogsknyttarna och Mulle, där all personal har gått deras utbildning och på så vis blir naturkunskapen ett roligt inslag i verksamheten.