Artikelseminare 2009-02-06

Här redogör vi de ståndpunkter artikeln Teaching Young Children Science: Thee Key Points, skriven av Yoon, Jiyoon; Onchwari, Jacqueline Airi (2006) redovisar.

Författarna menar att tidiga miljömässiga influenser på hjärnan i samband med att den utvecklas ämnar att bli långvariga. Många ”rika” upplevelser och erfarenheter genererar i ”rika ” hjärnor och naturvetenskap är enligt författarna ett ämne som skapar goda förutsättningar för hjärnan att utvecklas. Det är därför oerhört viktigt att upplysa berörda lärare om miljöns inverkan och betydelsen av att göra denna värdefull för barns lärande inom naturvetenskap.

Många lärare känner sig osäkra att undervisa inom naturvetenskapsområdet vilket leder till missförstånd då man istället tror att naturvetenskap är svårt att lära ut. Detta leder i sin tur till dåligt självförtroende hos lärarna och ovilja att undervisa inom naturvetenskap.Undervisning av naturvetenskap har gått från att förr lära barnen fakta och begrepp till att nu uppmuntra barns förmåga att uppleva och ”göra” vetenskap, att experimentera. Lärarens roll blir således att intressera barnen till görandet men lärarna själva behöver inte vara experter i naturvetenskap. Dock krävs att läraren förstår sin roll som handledare i barnens arbete och lärandeprocesser.

Här följer några viktiga punkter ur artikeln:

• I leken sker det naturliga lärandet hos de yngre barnen.
• Barn lär sig också bäst när man belyser och undersöker det som för dem är av intresse. Att skapa lärandetillfällen baserade på barnens intressen har visat sig vara mycket effektivt när det gäller att undervisa inom naturvetenskap och samtidigt integrera fler ämnen.
• Barn är aktiva kunskapssökare, är nyfikna och av naturen drivna att utforska sin omvärld.
• Det är den vuxnes ansvar att veta hur varje enskilt barn lär sig på bästa sätt. Genom att erbjuda barnen multisensoriska vetenskapliga upplevelser ökar man chansen att tillgodose alla lärstilar. Gör ett lärstilstest och läs mer om de olika intelligenserna här!
  

• För att naturvetenskapen skall bli meningsfull för barnen måste man utgå ifrån barnets omvärld och erfarenheter av miljön där det bor.
• Det är viktigt att skapa en atmosfär där det är positivt att vara nyfiken och fråga mycket.
• Ge inte barnen direkta svar på deras frågor utan utmana och ställ motfrågor.
• Frågorna och hur dessa ställs skapar lärandetillfällen, därför måste läraren formulera frågor som skapar utmaningar men samtidigt guidar barnen. Viktigt är att ställa frågor av både enklare och kognitivt svårare art.

I artikeln diskuteras tre hörnstenar som ämnar guida lärare i tidiga åldrar att skapa goda miljömässiga förutsättningar för barnen/eleverna att tillägna sig kunskaper inom naturvetenskap. De talar om;

• Utvecklingsmässigt lämplig miljö/kontext (DAP).
• De fem E:na (Engaging, Exploring, Explaining, Extending och Evaluating). Med svensk översättning blir dessa engagera, utforska, förklara, utveckla/komplicera samt utvärdera för att fastställa barnens nya förståelse. Detta ser vi som ett exempel av vetenskapligt arbetssätt som bland annat Ahlrik föreläste om (2009-01-29).
• Frågeteknik.
  

DAP baseras på ett konstruktivistiskt synsätt som synliggör barnens naturliga vägar till lärande (där leken är av stor vikt), individuella skillnader samt hjärnforskning så som Piagets teorier om barns utvecklingsstadier. Detta är enligt författarna mycket användbart och kan appliceras på naturvetenskapsundervisning för barn, då dess tyngdpunkt ligger i att varje barn interagerar med miljön på ett individuellt sätt. Vuxna som arbetar med barnen måste förse dem med en rik och inbjudande miljö där man kan undersöka och förklara sin omvärld. Använder läraren sig utav DAP, frågetekniken och de fem E:na kan läraren leda barnen i att öva sin förmåga i att använda den inneboende nyfikenheten, lära om den naturliga världen samt utveckla problemlösningsförmågan. När barnen bearbetar de fem E:na samtidigt som läraren ställer frågor på olika nivåer, stimuleras barnen till att tänka och lära sig förstå naturvetenskap som något meningsfullt. Lärare i tidiga åldrar behöver som redan nämnts inte vara experter inom naturvetenskap för att kunna genomföra detta. Genom att kombinera dessa tre strategier kan läraren förse barnen med en rik miljö med goda förutsättningar för lärande där barnen kan studera och praktisera naturvetenskap. Den rika miljön uppmuntrar till givande upplevelser som främjar utvecklingen av hjärnan i tidig ålder.

Artikeln av Garbett, Down (2003) belyser vikten av lärarens ämneskunskaper för att vilja och våga undervisa inom naturvetenskap, medan vår artikel mer utgår från barnens utveckling, deras miljö för lärande samt intresse för innehåll. Båda artiklarna menar att kvinnor ofta har dåliga minnen av naturvetenskap och att de därför är osäkra inför uppgiften.