Så här gick det på förkolan för Hanna och Karolin!

Experimentet genomfördes med fem barn åt gången.

Omgång ett.

Två av barnen tog kommandot direkt men alla fick visa sina idéer. De påpekade för varandra under tiden att det måste vara nedförsbacke. De gjorde först en konstruktion på marken där de lade rören efter varandra, inte omlott och de upptäckte snart att det läckte ut på gräsmattan. De var nu tvungna att tänka om. Ett barn bad om att få låna lite tejp för att tejpa ihop rören och jag fick hjälpa till att tejpa. Fantastiskt att de tänker och konstruerar själva. Rören låg fortfarande på marken och så provade de igen. Banan höll tätt! Vilken seger men gubben skulle ju hissas upp. Sandkvarnen i sig är cirka 30cm hög, det gick ju inte att ha rören på marken, hur skulle dom göra nu då? ”Håll den i luften” var det ett barn som utbrast. De hjälptes åt allesammans och lyckades få vatten till kvarnen men det var en så liten stråle så att det inte hände någonting. Just det! Nedförsbacke var det ju. De lutade rörkonstruktionen så att mer vatten nådde kvarnen och voilá, gubben hissades upp. Vi provade sedan men en större gubbe och jag nämnde aldrig ordet tyngre för att se om de skulle förstå att en större gubbe i detta fallet också blir tyngre. Den gick inte att hissa upp och även här visade barnen på förmåga att själva komma på nya förklaringar. Att gubben var för tung kom de snabbt överens om och på frågan om vad som behövdes för att lyckas hissa även denna gubbe svarade de ”mycket vatten”. En flicka tänkte länge och föreslog sedan att man skulle kunna hålla rören brantare. Båda förslagen vittnar om att barnen med hjälp av sina nyvunna kunskaper kan dra nya slutsatser.

Omgång två:
Sagan som vi introducerar med är en mycket viktig del och till omgång två gjorde vi följande förändringar:
• Reducerade antalet rörböjar, då dessa inte alls användes av barnen.

Omgång två föll ut ungefär som den första. Vi upptäckte att denna grupp ”tjuvkikat” på de andra genom fönstret så det gick snabbare att komma fram till en lösning för denna grupp. De använde de två rör som första gruppen också använd sig av. Vi kände att vi då var tvungna att utmana dem lite mer så de fick i uppgift att använda sig av minst tre rör. Svårare blev det och nu fick även denna grupp tänka till ordentligt vilket resulterade i en längre vattenbana som var svårare att hålla men de lyckades fantastiskt bra. Även denna grupp tyckte att det skulle behövas mer vatten för att hissa upp den tyngre gubben men att det också behövs ett större hål i tratten för att mer vatten skall nå snurran i kvarnen.

Denna grupp fick vi påminna lite extra om vad det var som krävdes för att vattnet skulle röra sig. Vad var det Kristoffer-Robin berättade för Puh? Varför denna barngrupp inte var lika fokuserade och kom ihåg tror vi inte har med vår pedagogiska insats genom sagan eller vid experimentet att göra. Troligtvis var dessa barn så ivriga att själva få komma ut till rören som de sett grupp ett lekt med genom fönstret, så att sagan gick mer eller mindre för bi dem. Sagan är således en mycket kritisk aspekt som ligger till grund för att barnen skall kunna redogöra för varför vattnet rör sig.

Under experimentet kunde alla barn i båda grupperna redogöra för att det krävs nedförsbacke för att vattnet skall röra på sig. Förståelsen för det i handling syntes dock tydligare hos grupp ett genom deras dialog.